Ansvar, tillit och olika førutsættningar
Vi føds alla med olika førutsættningar.
Vem ska få døma om ett fattigt par ska få skaffa barn tillsammans eller ej?
Vem ska få døma om ett rikt par ska få barn tillsammans eller ej?
Vem ær mænniskorna runt omkring till att døma att dom inte ær kapabla till att skaffa barn?
Samma sak gæller djur.
Visst har jag gjort misstag i mitt liv, sækerligen lika många misstag och snesteg som ALLA andra.
Varje jævla gång har jag lært mig och kæmpat mig upp igen.
Jag har aldrig låtit det slå ner mig en enda gång. Jo kanske, men då har jag ændå kæmpat før att få allt rætt igen!
Det ær mer æn vad man kan sæga om många mænniskor!
Jag har alltid fått læra mig den hårda vægen. Læra mig av mina egna misstag. Detta lærde sig mina førældrar ganska snabbt.. jag funkar så.. jag lær mig så!
Før ca 2 år sedan så "adopterade" jag en hund som anvændts till avel och utstællning.
Denna hunden var 8 år gammal och hade tagits från Ungern.
I Ungern hade hunden blivit misshandlad och levt i sin egen avføring nær dom inte anvænde den som avel eller tjænade pengar på den.
Ni kan sjælv tænka er hur skygg och rædd han var!
Jag trodde jag var kapabel till att ta hand om honom, men det visade sig att det var jag inte.
Ett fåtal mænniskor kan ta hand om en sådan hund, det krævs så mycket jobb och tid før att en sån hund ens ska kunna lita på DIG!
Jag hade inte tiden pga flera anledningar.
Jag mådde pissdåligt i mitt liv, saker som jag kanske inte delar med mig av till mænniskor runt omkring mig.
Min syster fick ta hand øver hunden, vilket jag aldrig krævde, så detta skedde frivilligt!
Sjælvklart kændes det jævligt jobbigt att læmna bort honom. Men bara før att man inte gråter nær man ær ledsen så verkar somliga tro att man inte ær ledsen.
ALLA mænniskor fungerar olika. Vissa gråter nær dom ær ledsna, vissa blir arga, vissa klistrar på ett leende och låtsas att allt ær bra och vissa blir inåtvænda.
Jag gråter oftast inte, så funkar jag och det måste man respektera!
Som sagt, jag mådde jævligt dåligt i mitt liv och jag skulle aldrig ønska att någon kænde sig så som jag kænde mig.
Jag valde att fatta många idiotiska beslut som jag sen fått ta konsekvenserna av. Konsekvenser som jag kæmpat røven av mig før att rætta till.
Vart enda gång mina ben har slagits undan under mig så har jag rest mig upp igen hur jævla svårt det har varit.
Jag har ENSAM klarat mig ur alla situationer. JAG har rættat till det. JAG har fixat det.
Jag mådde dåligt, jag søkte psykologkontakt før att jag visste att OM jag førlitade mig på någon så skulle det komma en dag då jag i princip fick det slængt i ansiktet!
Detta ær ingen tycka synd om mig inlægg, det ær att visa att det finns TVÅ sidor av ALLT!
Det finns så mycket saker som DU inte vet, kanske du borde tænka på det næsta gång du førsøker utlæmna mig!
Du sæger att jag har så mycket mer att førlora æn dig!? Tror du verkligen att jag skulle lita så pass mycket på dig att jag anførtrodde dig något sånt?
Nej. Hade jag kunnat lita på dig så hade du aldrig førsøkt hota mig med att jag har mer att førlora!
Fattar inte hur man frivilligt kan vælja att sjunka så jævla lågt. Och sen till på køpet nær jag FØR EN GÅNG SKULL sæger ifrån, ja då ær DU besviken på att jag kan gøra så?
Varfør blir du besviken så fort något inte passar dig?
Har tanken slagit dig att det som DU inte tyckte var något, alltså det du skrev i din blogg, kanske JAG tyckte kændes som ett jævla svek?
Lær dig att acceptera att vi alla ær olika. Mænniskor kommer fatta beslut som inte passar dig under resten av ditt liv. Det ær inget DU kan ændra. Alla mænniskor går sin egen væg och gør sina egna val, respektera det!
Jag vet att jag aldrig hade skaffat en hund om jag inte var sæker på att jag kunde ta hand om den.
Så vem ær andra mænniskor till att døma om jag har kærlek nog till att skaffa en valp?
Nej jag ær inte miljonær, och jag har inte værldens fetaste løn heller. Jag har 160 kronor i timmen, en løn som jag sjælv tycker ær okej. En løn som kan tæcka mina utgifter, men ændå så att jag har pengar øver!
Dessutom så har jag ænda sedan 1 månad efter att jag børjade hær fått mellan 100 och 1000 danska kronor svart dom dagarna det gått bra.
Jag ær så trøtt på att jag stændigt måste "redovisa" mina pengar før andra mænniskor æn mig sjælv.
Varje gång jag køper något ær det samma sak, "Var har du fått pengar ifrån?" VARJE gång så svarar jag samma sak. Jag førstår inte hur svårt det kan vara att førstå att jag JOBBAR och får løn.
Så før sista gången så sæger jag att jag ær trøtt på att høra det!
Så att ni kan førstå:
Jag har halva hyran dvs 1500
min telefonrækning 1000
el 150
lån 1750
gymkort 200
mobilt bredband 200
vad blir det?
4800 Kr.
Ja och mat då, det blir væl 1000 kronor eftersom vi storhandlar.
Så 5800 kronor. Om jag bara hade tjænat det så har jag inte jobbat kvar hær!
Så kanske jag slipper att redovisa hela tiden!
Så næsta gång någon gnæller på att vi har køpt en hund eller nya møbler så kan ni klicka in och se hær.
Dessutom ær vi TVÅ personer som delar på allt!
Vem ska få døma om ett fattigt par ska få skaffa barn tillsammans eller ej?
Vem ska få døma om ett rikt par ska få barn tillsammans eller ej?
Vem ær mænniskorna runt omkring till att døma att dom inte ær kapabla till att skaffa barn?
Samma sak gæller djur.
Visst har jag gjort misstag i mitt liv, sækerligen lika många misstag och snesteg som ALLA andra.
Varje jævla gång har jag lært mig och kæmpat mig upp igen.
Jag har aldrig låtit det slå ner mig en enda gång. Jo kanske, men då har jag ændå kæmpat før att få allt rætt igen!
Det ær mer æn vad man kan sæga om många mænniskor!
Jag har alltid fått læra mig den hårda vægen. Læra mig av mina egna misstag. Detta lærde sig mina førældrar ganska snabbt.. jag funkar så.. jag lær mig så!
Før ca 2 år sedan så "adopterade" jag en hund som anvændts till avel och utstællning.
Denna hunden var 8 år gammal och hade tagits från Ungern.
I Ungern hade hunden blivit misshandlad och levt i sin egen avføring nær dom inte anvænde den som avel eller tjænade pengar på den.
Ni kan sjælv tænka er hur skygg och rædd han var!
Jag trodde jag var kapabel till att ta hand om honom, men det visade sig att det var jag inte.
Ett fåtal mænniskor kan ta hand om en sådan hund, det krævs så mycket jobb och tid før att en sån hund ens ska kunna lita på DIG!
Jag hade inte tiden pga flera anledningar.
Jag mådde pissdåligt i mitt liv, saker som jag kanske inte delar med mig av till mænniskor runt omkring mig.
Min syster fick ta hand øver hunden, vilket jag aldrig krævde, så detta skedde frivilligt!
Sjælvklart kændes det jævligt jobbigt att læmna bort honom. Men bara før att man inte gråter nær man ær ledsen så verkar somliga tro att man inte ær ledsen.
ALLA mænniskor fungerar olika. Vissa gråter nær dom ær ledsna, vissa blir arga, vissa klistrar på ett leende och låtsas att allt ær bra och vissa blir inåtvænda.
Jag gråter oftast inte, så funkar jag och det måste man respektera!
Som sagt, jag mådde jævligt dåligt i mitt liv och jag skulle aldrig ønska att någon kænde sig så som jag kænde mig.
Jag valde att fatta många idiotiska beslut som jag sen fått ta konsekvenserna av. Konsekvenser som jag kæmpat røven av mig før att rætta till.
Vart enda gång mina ben har slagits undan under mig så har jag rest mig upp igen hur jævla svårt det har varit.
Jag har ENSAM klarat mig ur alla situationer. JAG har rættat till det. JAG har fixat det.
Jag mådde dåligt, jag søkte psykologkontakt før att jag visste att OM jag førlitade mig på någon så skulle det komma en dag då jag i princip fick det slængt i ansiktet!
Detta ær ingen tycka synd om mig inlægg, det ær att visa att det finns TVÅ sidor av ALLT!
Det finns så mycket saker som DU inte vet, kanske du borde tænka på det næsta gång du førsøker utlæmna mig!
Du sæger att jag har så mycket mer att førlora æn dig!? Tror du verkligen att jag skulle lita så pass mycket på dig att jag anførtrodde dig något sånt?
Nej. Hade jag kunnat lita på dig så hade du aldrig førsøkt hota mig med att jag har mer att førlora!
Fattar inte hur man frivilligt kan vælja att sjunka så jævla lågt. Och sen till på køpet nær jag FØR EN GÅNG SKULL sæger ifrån, ja då ær DU besviken på att jag kan gøra så?
Varfør blir du besviken så fort något inte passar dig?
Har tanken slagit dig att det som DU inte tyckte var något, alltså det du skrev i din blogg, kanske JAG tyckte kændes som ett jævla svek?
Lær dig att acceptera att vi alla ær olika. Mænniskor kommer fatta beslut som inte passar dig under resten av ditt liv. Det ær inget DU kan ændra. Alla mænniskor går sin egen væg och gør sina egna val, respektera det!
Jag vet att jag aldrig hade skaffat en hund om jag inte var sæker på att jag kunde ta hand om den.
Så vem ær andra mænniskor till att døma om jag har kærlek nog till att skaffa en valp?
Nej jag ær inte miljonær, och jag har inte værldens fetaste løn heller. Jag har 160 kronor i timmen, en løn som jag sjælv tycker ær okej. En løn som kan tæcka mina utgifter, men ændå så att jag har pengar øver!
Dessutom så har jag ænda sedan 1 månad efter att jag børjade hær fått mellan 100 och 1000 danska kronor svart dom dagarna det gått bra.
Jag ær så trøtt på att jag stændigt måste "redovisa" mina pengar før andra mænniskor æn mig sjælv.
Varje gång jag køper något ær det samma sak, "Var har du fått pengar ifrån?" VARJE gång så svarar jag samma sak. Jag førstår inte hur svårt det kan vara att førstå att jag JOBBAR och får løn.
Så før sista gången så sæger jag att jag ær trøtt på att høra det!
Så att ni kan førstå:
Jag har halva hyran dvs 1500
min telefonrækning 1000
el 150
lån 1750
gymkort 200
mobilt bredband 200
vad blir det?
4800 Kr.
Ja och mat då, det blir væl 1000 kronor eftersom vi storhandlar.
Så 5800 kronor. Om jag bara hade tjænat det så har jag inte jobbat kvar hær!
Så kanske jag slipper att redovisa hela tiden!
Så næsta gång någon gnæller på att vi har køpt en hund eller nya møbler så kan ni klicka in och se hær.
Dessutom ær vi TVÅ personer som delar på allt!
Kommentarer
Trackback
