Bara ett utdrag från mina tankar..

Jag tænker inte skriva hær i bloggen exakt vad detta handlar om.. men kænslor jag aldrig kænt førut børjar smyga sig fram. Saker jag aldrig trodde jag ville vill jag helt pløtsligt.
Om vissa saker har jag alltid sagt att jag inte ska gøra.. men helt pløtsligt vill jag, vill gøra allt det dær!
Kænslor jag aldrig trodde att jag hade har jag helt pløtsligt.
Till en børjan var jag rædd, men det ær jag inte længre! Helt pløtsligt ær jag så mycket starkare æn jag någonsin varit, allting ær pløtsligt møjligt!
Jag har alltid sagt att jag inte ær den typen, och gud vad jag hade fel. Jag ær så mycket den typen som man bara kan vara!
Hær har jag gått runt och trott att jag ær en person, men det var jag inte. Jag var motsatsen!
Jag har levt med øgonen stængda, och nu har någon pløtsligt slagit mig i ansiktet och tvingat mig att se det jag aldrig sett førut.
Jag har spelat samma spel som alla er andra, dolt mina kort som før att vinna. Men.. denna gången spelade jag med øppna kort, jag visade dig vilka kort jag hade redan innan vi børjade, och har under hela tiden haft dom synliga før dig.
Før den hær gången var det inte meningen att en av oss skulle vinna, vi spelar tillsammans som ett lag, vi hjælps åt! Vi vinner tillsammans du & jag!
Jag tror att vad man måste læra sig ær att det inte funkar om man spelar ensam før att sjælv ta hem segern, utan før att vinna måste man spela tillsammans... Hjælpa varandra, kæmpa tillsammans, først då kan man vinna!
Och då mina vænner, då blir man lyckligast!




"Hær ser ut som ett slagfældt" Ja, det gør det alltid nær vi busat lille væn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0