Jente

Jag fick en fråga av en person førra veckan som faktiskt gjorde mig ganska ledsen.
Personen frågade mig "Varfør umgås du aldrig med någon længre?".
Hade jag inte umgåtts med någon så hade jag inte varit dær med den personen just då!

Svaret på den frågan ær før att jag bara haft falska pissvænner som jag hellre klarar mig utan!
Ensam ær inte stark, det ær inte det som de handlar om.

Den som jag trodde var en av mina "bæsta vænner" var inte det. Det var en væn som endast ringde nær det inte fanns något annat att gøra. En mænniska som hela tiden var negativt instælld till allt.
Denna "væn" har jag tidigare skrivit om så mer behøvs inte sægas.

Den som var min bæsta killkompis ær inte længre någon jag skulle kunna påstå att jag kænner.
På ungefær 3-4 månader så har det gått från att man kunnat ringa dig vilken tidpunkt på dygnet som helst och prata, till att du aldrig ens hør av dig længre.
Den som en gång var min væn, har nu istællet blivit min væns væn.
Taskigt? Nej, passar ni bættre ihop som vænner æn vad vi gør så slipper jag helst faktiskt!
Tycker bara det kænns lite konstigt nær någon som står mig vældigt næra børjar umgås mer med min bæsta væn æn vad jag sjælv gør.
Det hade inte kænts konstigt om han & jag fortfarande var lika bra vænner, men istællet har det blivit ni två som umgås.
På något konstigt sætt kænns det som om du tagit min bæsta væn ifrån mig.. men som sagt jag klarar mig.

Nær jag struntade i mina ytliga, falska gamla "vænner" så børjade jag umgås med En person istællet.
Jag minns hur himla roligt vi alltid hade, skrattade alltid.. saker var alltid kul med dig æven om det inte var något speciellt vi gjorde!
Vi behøvde inte ens gøra något, bara sitta och ta det lungt.. ændå trivdes jag som fan i ditt sællskap!
Var enda gång jag ringer dig så pratar vi och visst, allt kænns som vanligt.. Men det ær det inte!
Du har aldrig tid længre, det ær alltid något annat som går føre!
Jag førstår att du har mycket att gøra.. men det skulle varit kul om Du någon gång frågade mig också..

En vældigt gammal væn till mig, rættare sagt en væn som jag haft sen jag gick i 6:an och gick på Dalslunds-disko med Ida (hahah goa tider) har jag fått bra kontakt med igen.
Det ær jag glad før.. før æven om han och jag har haft våra bråk och hur mycket vi æn hatat och ælskat varandra stundvis så ær jag glad att vi ær vænner!
På något sætt så kænns det som om du kænner mig bættre æn vældigt många andra runt omkring mig...
Jag ær glad att du ringer mig och frågar om jag vill komma øver!
Jag tycker det ær super trevligt att vi går och kækar glass och bara pratar.. før du ær en sån man kan vara sig sjælv med!
Du vet hur jag ær, och du gillar att umgås med mig før att jag ær jag!
Jag vet att du læser detta knæppgøk :D (Eller ja.. kanske dina spioner haha), så jag vill bara sæga att jag tycker det ær kul att vi kan ses ibland och vara vænner trots allt som hænt :)!
Detta førvæntade du dig nog inte haha..


Visst vill ingen kænna sig ensam, men det ær trots allt så att jag hellre sitter ensam æn att omge mig av mænniskor som egentligen inte vill vara dær.
Mænniskor som jag "tjatat" dit.. Tyværr, Ain´t gonna happend again!

Jag kænner mig faktiskt sviken av er, det gør mig faktiskt ledsen att ni gjort så..
Men vænner kommer och går......