Jente

Kolla varifrån!

Igår... Igår när jag skulle lägga mig så fastnade jag i mina egna tankar. Det som slog mig var faktiskt ganska ledsamt, inte för att jag aldrig tänkt tanken för det hade jag, utan mer för att jag faktiskt tyckte lite synd om mig själv! Det är få människor jag litar på till hundra procent! Mamma, pappa, markus och therese. Fyra människor, min familj. Det är dom fyra som jag vet aldrig medvetet skulle svika det förtroende vi har, som aldrig skulle såra mig. Det handlar inte om att jag är rädd för att lita på någon, mer försiktig att skapa ett förtroende som jag vet är så bräckligt.. Så lätt att förstöra! Jag ger alla som kommer nära mig en chans, sen är det upp till var och en om dom till ta den chansen eller bara låta den rinna mellan fingrarna! Hur ska man någonsin kunna känna sig hundra procent säker tillsammans med någon om det inte finns något förtroende sins emellan? Är det inte meningen att man en dag känner att det känns rätt att ta alla de där stora kliven in i vuxenvärlden, gifta sig och skapa sin egen lilla familj, den dagen man känner att man kan lita på varandra fullt ut? Hur ska man egentligen veta? Om du bryter ett förtroende så är det upp till dig att försöka och kämpa för att vinna tillbaka det! Tiden läker inte alla sår, den gör det bara lättare att hantera dom!