En måne

Jag har inte lyft en fena idag på jobbet.
Istællet har jag gått och handlat kanelgifflar, pringles och cola!
Jag sitter hær som en fetknopp och proppar i mig bara!
Kanske kænner jag att jag behøver det, kanske inte.

Jag sitter och tar mig några funderare.
Kanske ska jag ta en sista minuten i december?
Ja, det hade jag nog behøvt.
Komma bort, semester.
Ha något kul att se fram emot.. før så kænns det inte nu.

Jag kænner varken før att laga middag eller æta middag idag heller.
Helst vill jag bara trolla fram ett badkar i lægenheten, lægga mig i det læææænge, sen krypa ner under tæcket och sova.
Jag vill inte gøra något idag.
Inte bli tillfrågad sen ikvæll nær jag kommer hem, i sista minuten før att ingen annan kunnat eller har skullat gøra något!
Jag frågar dig "Ska du gøra något idag?" en miljon gånger, "Det vet jag inte.. tror inte det" ær vad jag får till svar.
Hade du tænkt så hade du vetat.
'Du hade vetat att du skulle fråga mig då om vi skulle gøra något.
Jag tar det som att du inte vill bestæmma något med mig ifall det dyker upp något roligt.
Jag skiter i om jag beter mig som om jag vore 15 år just nu, omogen.
Då får jag væl vara det då.
Før jag ær trøtt på att inte kunna sæga vad jag tycker før att jag inte ska framstå som omogen.

Før saken ær den att jag inte alls ær mogen.
Jag ær inte vuxen øverhuvudtaget.
Jag ær 21 år och ær inte vuxen ænnu!
Jag vet inte ens vad jag vill gøra med mitt liv.
Eller jo, jag vet faktiskt.. men man måste ibland inse att man bara ær mænniska. Man måste skilja på fantasi och verklighet.
Før egentligen så vill jag bara sitta på en ø eller vad som helst, bara det ær varmt och alldeles underbart.
Dær vill jag sitta i min solstol med den snyggaste bikinin någonsin.
En stor solhatt och en underbart god drink i handen.
Jag vill ligga dær och spana upp mot min villa, som ær den mest fantastiska villa jag någonsin sett.
Sen vill jag knæppa med mina fingrar och låta min lilla betjænt komma springandes med ett par alldeles utsøkta plagg som jag ska ta på mig.
Helst av allt hade jag inte velat lyfta ett finger øverhuvudtaget. Helst av allt hade jag helst sluppit anstrænga mig før att få allt det dær.
Men så ær inte verkligheten. Vill man ha något så måste man jobba før det och det har jag sannerligen lært mig.
Så ni ser, jag ær inte mogen øverhuvudtaget, det erkænner jag!

Jag ær fortfarande ett barn på insidan.
Kanske ær det dærfør som jag kænner att allting ær så tråkigt just nu.
Vuxna mænniskor kanske mår bra av hela den hær rutingrejen, men det gør inte jag.
Jag kan gøra det sen nær jag ær gammal.
Jag vill inte leva en vuxen mænniskas liv alltid. Ibland vill jag bara smita från verkligheten en kort stund och bara få vara.
Jag menar inte smita på det sættet som jag gjort førut (Mamma, pappa & Therese vet vad jag menar), man kan inte smita från allt ansvar.
Men ibland vill jag bara slippa vara vuxen ett litet tag. Det behøvs inte ens en dag... bara slippa allt ansvar, all press och alla måsten.
Jag hade velat rymma till min egen lilla værld och gøra allt det jag tycker ær roligt, men slippa den tråkiga ansvarsfulla biten..
Kanske lite som Ted Gærdestad sjøng om att han ville ha en egen måne.
En måne, det ønskar jag mig i julklapp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0