Jente

Jag førsøker att ge så mycket jag kan...

I vintras åkte min mammas sida av slækten inklusive jag till min gammelfarmors lægenhet før hon skulle flytta till ældreboende.
Vi alla skulle få vælja saker vi ville ærva och dela upp det så gott det gick.
Givetvis skulle min morfar och hans syskon få vælja først eftersom det ær deras førældrar.
Det andra fick vi "paxa".
Det førsta jag sæger nær jag kommer in ær "Denna ska jag ha" till ett jætte gammalt skåp eftersom jag ælskar gamla grejer och har lite av den stilen i mitt hem!
Tyværr så skulle hon ha med den på ældreboendet och jag fick nøja mig med andra grejer, inget fel i det.

Førra veckan dog min gammelfarmor natten innan jag skulle hælsa på.
Nu i førregår så ringde min mamma upp mig och frågade ifall jag fortfarande ville ha skåpet och en del andra grejer, givetvis ville jag det.
Igår ringde hon mig och berættade att någon annan fått skåpet.

Detta gør mig faktiskt lite irriterad. Då var det ingen mening med att jag sa att jag skulle ha det om någon annan ændå får vælja det.
Och om jag ska vara helt ærlig och ja kanske det låter egoistiskt så førtjænade jag det!
Jag tog i princip ingenting mer æn småsaker nær vi var dær, det var två saker jag ville ha. Skåpet och ett litet hallbord!
Skit samma, jag tænker inte gå och reta upp mig.. men om sanningen ska fram så stør det mig!
Det kænns som att det alltid ær samma mænniskor som ska få saker så nu skiter jag i vilket.

Jag ær jætteglad att jag fick det lilla hallbordet men ændå..
Inte før att verka elak men detta ær inte førsta gången det har hænt något sånt hær, kanske inte att det har drabbat just mig..

Tråkigt nær det alltid ær samma mænniskor som ska få saker.