En svunnen tid

Idag kænns det som om jag ær från en svunnen tid. Jag sitter på tåget, iklædd något som jag inser ær vældigt snarlikt med vad Sonny Crockett skulle ha haft i någon av Miami Vice filmerna på 80-talet.. lyssnar på gammal musik.. riktigt gammal. Sånt som Ted Gærdestad och Gyllene tider ni vet...


Ibland ær jag så tramsig.
Jag blir "sur" før saker som man inte ens kan bli sur øver.. men jag har insett att det bottnar i något helt annat, något som varken jag eller du kan gøra något åt.
Det kænns liksom som om... som om du har två delar av ditt liv ungefær.. dær jag kan vara en del av det ena, men det andra det går liksom inte.. Før det finns en person som hindrar det. Tyværr. Vi kan inget gøra. Førstår du hur jag menar?
Det ær inget konstigt egentligen.. før jag førstår, jag accepterar! Men ibland råkar jag glømma.. och dom stunderna undrar jag varfør du inte riktigt slæpper in mig i ditt liv. Men sen kommer jag ihåg igen.. och då førstår jag. Tænker efter.. och kænner mig dum.
Jag tror vi ær rætt lika du och jag.
Lite rædda fastæn vi kanske inte riktigt vet om det, håller tillbaka lite ibland.. bara før att vi inte vill bli sårade.


Igår blev det vindrickande med min favorit, Tessan! Lagom mycket vin, många skratt och massa klassiker spelandes!
Vilken kvæll :D!

Sen gick jag upp vid åtta imorse trots att jag ændå la mig relativt sent.. duschade, sminkade mig och gick værldens mysigaste promenad i parken med Oliver! Tack vare det så blir min dag helt underbar! Svævar på små moln..

Ikvæll ska jag och Tessan æta på den goda restaurangen vid oss som typ aldrig har øppet.. ska bli gott kan jag tala om!
Sen blir de hem tidigt.. før jag jobbar sorgligt nog mellan 10-17 imorgon!! Hope the weather is good...


Nej dags att gøra lite nytta..
:)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0