En drøm
Inatt drømde jag att jag flyttade till USA vilket faktiskt ær min stora drøm. Dom som kænner mig væl vet detta..
Vi hade en plan, S & Jag... Vi skulle flytta, långt långt bort... till ett land fullt av møjligheter. Usa.
Jag tænker inte ens fråga mig sjælv vart planen sprack, jag vet redan. Den sprack långt innan vi blev ovænner, trådarna i kanterna hade liksom redan børjat løsas upp.. ambitioner och drømmar gick i kras.
Æven om din drøm inte finns kvar tillsammans med min, så står min ensam kvar.. målen jag tænker uppnå væntar på mig. Væntar på att bli uppfyllda, att uppleva nya saker.. møta nya hinder, øvervinna dom.. utvecklas!
Jag har bestæmt mig. Efter att jag pluggat...
Jag førsover mig en timme imorse.. sminkar mig, testar lite nya trick fastæn jag vet att jag egentligen inte har tid... lægger håret i en mittbena, strycker lite lætt bak håret från sidorna bakom øronen. "Ganska søt", sæger jag till min spegelbild innan jag kastar mig ut genom dørren.
Ska precis låsa men inser ganska snabbt att jag har fyra brev som ligger i køket som måste postas idag!
In snabbt igen, grabbar tag i breven sen kutar jag nerfør trapporna..
Spiller ut min nykøpa cesarsallad øver hela golvet på tåget, skæms lite.. men avfærdar snabbt bort det med ett harmløst skratt.
Jag stiger på metron på Nørreport och samtidigt som jag stiger en kille i 20-års åldern på. Han ser fullkomligt normal ut.. men det ær han inte. Han stæller sig med ansiktet ungefær 40 centimeter ifrån mitt. "Like I never left" med Whitney Houston och Akon pulserar ut från mp3:ns hørlurar och in i mina vælmående øron. Jag vill inte høra, stænger hellre ute!
"I loooove you" sæger killen høgt och tittar mig rakt in i øgonen, før en sekund får jag något skræmt i blicken precis som ett rådjur som nyss blivit skymtat av jægaren, påkommet dær det står dær och betar.. beredd att ta till flykten. Sen ler han, det størsta leendet jag sett på vældig længe, ett sånt dær snællt leende som får en på gott humør. Och jag ler tillbaka, enbart pga det sjuka avbrottet från den vardagen.
Vilka mænniskor det finns alltså. Såna hær saker får en att kænna sig lite søtare æn vad man gjorde nær man gick upp imorse..
Frågan jag stæller mig idag...
Ær det fler æn jag som anser att det ær okej att bryta mot trafikreglerna om ingen ser?
Vi hade en plan, S & Jag... Vi skulle flytta, långt långt bort... till ett land fullt av møjligheter. Usa.
Jag tænker inte ens fråga mig sjælv vart planen sprack, jag vet redan. Den sprack långt innan vi blev ovænner, trådarna i kanterna hade liksom redan børjat løsas upp.. ambitioner och drømmar gick i kras.
Æven om din drøm inte finns kvar tillsammans med min, så står min ensam kvar.. målen jag tænker uppnå væntar på mig. Væntar på att bli uppfyllda, att uppleva nya saker.. møta nya hinder, øvervinna dom.. utvecklas!
Jag har bestæmt mig. Efter att jag pluggat...
Jag førsover mig en timme imorse.. sminkar mig, testar lite nya trick fastæn jag vet att jag egentligen inte har tid... lægger håret i en mittbena, strycker lite lætt bak håret från sidorna bakom øronen. "Ganska søt", sæger jag till min spegelbild innan jag kastar mig ut genom dørren.
Ska precis låsa men inser ganska snabbt att jag har fyra brev som ligger i køket som måste postas idag!
In snabbt igen, grabbar tag i breven sen kutar jag nerfør trapporna..
Spiller ut min nykøpa cesarsallad øver hela golvet på tåget, skæms lite.. men avfærdar snabbt bort det med ett harmløst skratt.
Jag stiger på metron på Nørreport och samtidigt som jag stiger en kille i 20-års åldern på. Han ser fullkomligt normal ut.. men det ær han inte. Han stæller sig med ansiktet ungefær 40 centimeter ifrån mitt. "Like I never left" med Whitney Houston och Akon pulserar ut från mp3:ns hørlurar och in i mina vælmående øron. Jag vill inte høra, stænger hellre ute!
"I loooove you" sæger killen høgt och tittar mig rakt in i øgonen, før en sekund får jag något skræmt i blicken precis som ett rådjur som nyss blivit skymtat av jægaren, påkommet dær det står dær och betar.. beredd att ta till flykten. Sen ler han, det størsta leendet jag sett på vældig længe, ett sånt dær snællt leende som får en på gott humør. Och jag ler tillbaka, enbart pga det sjuka avbrottet från den vardagen.
Vilka mænniskor det finns alltså. Såna hær saker får en att kænna sig lite søtare æn vad man gjorde nær man gick upp imorse..
Frågan jag stæller mig idag...
Ær det fler æn jag som anser att det ær okej att bryta mot trafikreglerna om ingen ser?
Kommentarer
Trackback
